Jag ser en färglös tår lämna en kind och försiktigt försvinna i en vattenpöl.
Jag ser färger smälta ihop och hur dina ögon fullkomligt lyser av organiserat kaos.
Jag ser precis hela dig men du har alltid bara sett en del av mig.
Det har regnat hela sommaren men nu är det bara tyst. Vindstilla.
Ironin hänger i luften och väntar på en lustig kommentar.
Du skrattar till och jag undrar om det är såhär det känns när saker och ting frontalkrockar inombords. Kanske är det bara höstens ruggighet som spelar mig det fräckaste av spratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar