Jag och Liam har varit ensamma hemma över natten då D är ute på böljan blå och lever rövare. Han och hans kompisar var på en kryssning förra året vid samma tid, så nu har det tydligen blivit någon sorts tradition...
Att vara själv med Liam har fått mig att inse att jag absolut inte, inte under några omständigheter, någonsin vill vara ensamstående. Även om L har en pappa som skulle ta precis samma ansvar om vi inte var tillsammans så skulle det fortfarande vara otroligt jobbigt.
Jag älskar att Dennis kommer hem från jobbet och hjälper till med diverse sysslor. Jag älskar att ha någon att prata och växla tankar med. Jag älskar att vara en familj och jag tror inte att jag skulle klara av någonting annat. Ensamheten. Det är nog den som känns jobbigast. Så alla ensamstående mammor där ute, hur klarar ni er egentligen?
Jadu, det undrar jag också. Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja vara ensamstående. Usch!
SvaraRadera