att amma eller att inte amma, det är frågan

Jag funderar på att sluta amma. På senaste har Lykke varit allt mer missnöjd när det kommer till amningen. Hon vill äta mest hela dagarna + de senaste nätterna även 4-5 gånger då också. Får inte mycket annat gjort och när hon väl äter så bökar hon massor, vilket resulterar i att hon sväljer massor med luft och sen får ont i magen..

Jag svettas dessutom så att jag skulle kunna fylla en 5000 liters bassäng varje dag. Känner mig äcklig hela tiden. Jag vill ju amma egentligen. Eller jag ville amma längre än 3 månader, men nu när jag ska in och opereras osv så har jag fått tänka om.

Vi har blivit erbjudna att ta med Lykke till Uppsala men jag vet inte hur jag vill göra med det heller nu när jag läst igenom patientinformationen jag fått hemskickad. Jag kommer att vara tvungen att ligga helt still i sex timmar efter operationen. Och då menar jag "lyfter-du-huvudet-eller-böjer-på-benet-så-dör-du" - stilla. Tydligen kan stora kroppspulsådern spricka annars eller nåt sånt.

Till saken, jag vet ju hur min dotter är i humöret. Minst sagt krävande och ibland (läs oftast) inte så nöjd. Visst kan Dennis ta henne då men det känns inte allt för lockande att ligga och lyssna på henne när man knappt får blinka eller prata (liten överdrift) i 6 timmar. Eller är det bara jag som kan bli fruktansvärt frustrerad när pappan försöker trösta bebis och det inte funkar? Är det bara jag som hellre tar bebis själv då för att det inte är lika stressande som att se honom kämpa med att få henne lugn och tyst? Därför känner jag väl kanske att det skulle vara bättre om hon var hemma, så att man får lite lugn och ro. Men jag vet inte, kommer sakna dem båda så fruktansvärt mycket..