apotekarN

Mathilda misstänker att hon har fått magsjuka, och jag misstänker att det kan ha varit vi som smittade henne i måndags. Men det är ändå fyra dagar sedan. Brukar det dröja så länge innan det bryter ut?
I alla fall så bad jag henne skicka ner gubben sin för att hämta Primperan/mirakelpillret/kalla det vad ni vill. Får hon i sig en sådan snabbt som attan så ska hon se att hon mår bättre nästan på en gång.

Jag är apotekaren.

BOLLYWOOD

Jag har filat lite på det nya Zumbaprogrammet nu på morgonen och jag kan garantera att det kommer att bli roligare och svettigare än någonsin! Spännande va? En liten hemlis som jag kan läcka är att en av nyheterna kommer att vara Bollywood... =)

Typisk Bollywood

(Vi kommer inte att köra dansen i videon)

MAGSJUKA (IGEN)

Jag sitter här funderandes och försöker komma på vad som egentligen är den roligaste effekten/biverkningen av magsjuka. (Nej, jag kan inte släppa ämnet riktigt än, vi pratade så hemskt lite om det under jul.)

Så vad är trevligast?

Att man mår lika illa igen vid tanken på julmat? Själva julen egentligen ger mig rysningar. Förstörd för livet.

Eller att Liam fortfarande är så dålig i magen att det går åt ett halvt paket blöjor och tre gånger så många våtservetter per dag?

Nej, den absolut bästa effekten magsjuka har är nog att matlusten försvinner och inte tycks vilja komma tillbaka. Underbart!

what's for dinner tonight

Jag har precis gjort en pastagratäng med köttfärs, bacon och champinjoner. Men fyllningen spelar för mig ingen roll, för det bästa av allt är det som är överst. De knapriga makaronerna och osten är det bästa på hela gratängen. Mmm, inte gillart, utan älskart!

Jag undrar om man kan göra en gratäng bestående utav bara krispig halvbränd pasta och knaprig ost? Måste prova det någon gång.

NATTIS - EGENFÖRETAGAREN

Läsa en 1dm tjock pärm om att starta eget, skapa en hemsida, fixa ett bankgirokonto, boka lokal, göra annonslappar, bli lite smartare så att föregående går aningen snabbare... Är detta de kallar att vara egenföretagare?

Äh, jag tror att jag slappar ett par sekunder först och vilar ögonen på dessa godbitar.

BÄSTISEN

Jag har kommit på vad som räddade mig från magsjukan när alla andra (utom den misstänkta smittbäraren själv) blev sjuka. Det stavas PRIMPERAN och kom på posten i tablettform, direkt från apoteket (min mamma). Detta lilla piller trollade bort illamåendet, blockade kräkreflexen och bedövade i princip hela magen, allt på 10-15 minuter. Jag lovar er, detta lilla piller är magiskt!

Så mår ni illa pga migrän, magsjuka ELLER (det bästa av allt) graviditet så kommer denna lilla kille att bli er bästa vän! Jag önskar att jag visste det när jag väntade Liam...

Mirakelpillret.

JULEKRÖNIKA

Jag har inte bloggat på sisådär tusen dagar, och det beror INTE på att vi har varit upptagna med att fira jul. Nej, det beror på att diverse sjukdomstillstånd, främst magsjuka, har härjat runt och förgyllt våra dagar i härliga Göteborg.

Först får Poppi bihåleinflammation och får äta kåvepenin. Inte så farligt ändå.

Däremot,

På söndag morgon för exakt en vecka sedan vaknar vi upp till ljudet av en Liam som kräks. "Jahapp", tänker vi, "magsjuka... skoj."

På måndag förmiddag drabbas Vibeke av kraftiga magsmärtor och en och annan spya. Magsjuka tänker vi ju då återigen, men efter ett besök till akuten så visar det sig vara en väldigt aggressiv magkatarr. "Inte magsjuka, SKÖNT!" utbrister vi.

På tisdagen tycks alla må bra och vi börjar då prata om att vi förmodligen klarat oss allihop. Det var ingen bra idé för runt 20.49 börjar Dennis spy som en jude. "Skit också."

På onsdagen faller Vibeke, Juhani och Poppi som käglor allihop och min mage den var i komplett kaos igår. Den enda som klarade sig var Klara som snabbt blev utpekad som huvudmisstänkt smittbärare.

Som ni kanske förstår så innebar detta att precis varenda aktivitet vi planerat in under veckan fick ställas in och julmaten, ja den smakade visst inte så gott efter en smaskig kräksjuka. Nu är vi hemma igen och mår hyfsat. Vi saknar redan lilla familjen och hoppas på att vi vid nästa besök kan hitta på något annat att göra än att kräkas och bajsa dag ut och dag in. =)

Kul jul! Jag hoppas och tror att ni andra haft det bättre...

dags för fredagsmys

"Får man ge barnen ostkrokar till middag?"
"Ja. Får barnen leka med batong?"
"Självklart. Det är ju fredagsmys!"

jag älskar mat

Det var en gång riktigt goda rester av thaimat i kylskåpet.


Nu är de slut =)

SKÖNA GÖTET

Vi har anlänt till sköna Göteborg för att fira jul riktigt ordentligt med hela familjen, och det ska verkligen bli toppen! Det är redan toppen förresten. Liam verkligen älskar sin faster Klara och jag, jag trivs som firren i vattnet! Den enda som saknas nu är pappa Dennis, som skjutsade hit mig och L, sov en stund och sedan fick lov att åka hem igen för att jobba. Lång historia... Men sisådär 80 mil senare så kommer han nog tillbaka ikväll någon gång.

Vibeke och Juhani jobbar och Klara är på dagis. Liam har fastnat framför teven och jag funderar på att skriva lite på boken. Min bok, som kan bli verklighet. Kanske. Hoppas.
Inspirationen kom till mig i bilen på väg hit, så det är väl kanske lika bra att passa på att skriva på innan man får skrivkramp igen?

det var en gång

Hon speglade sig, kammade det linblonda håret som gömde en hjärna. En hjärna som gick på högvarv och frenetiskt förde en riktigt ytlig konversation med sig själv.
”Duger jag?”
”Ja.”
”Är det säkert?”
”Du är helt okej.”

life is great

D har åkt iväg för att träna (ni ser det inte men jag printar in ett stort kors i vardagsrumsstaket) och Liam har gått och lagt sig. Kvar finns bara jag, en underbart mjuk soffa och One Tree Hill.
Wouuuunderbart!

BEBISNOJAN

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här... men jag har fått någon konstig bebisnoja. Jag känner en stark längtan av att hålla, vagga, mata, snuffsa på en liten färsking. Dofta, åh, de doftar ju helt underbart!

Sniffar Liam lite i håret nu och försöker minnas känslan, men han luktar bara korv och ketchup.

Suck, det känns som att alla runt omkring mig antingen är gravida eller försöker bli det. =) Jag känner ingen direkt avundsjuka, i alla fall inte på själva graviditeten eller förlossningen. Jag känner mig bara glad för er allas skull, för att bli förälder är den härligaste känsla som finns.

Jag undrar varför jag får den här känslan just nu. Kanske beror det på att vi vid den här tiden för två år sedan fick reda på att vi var gravida?

Det är inte direkt så att vi desperat försöker skaffa Liam ett syskon, utan vi tar det med en klackspark. Händer det så händer det och då blir vi såklart superglada, men samtidigt har vi ju en del på gång just nu och jag har inte hört någon klocka ticka än så det är inte direkt bråttom.

Jag har sagt hela tiden sedan L kom till världen att det inte blir några fler, och tanken på syskon har inte riktigt kommit till mig förrän nu. Ärligt talat så har jag tänkt att det inte spelar någon roll om vi får fler barn eller inte, eftersom de finns dem som inte kan få barn alls, inte ens ett. Inte förrän nu har det slagit mig att det kanske visst spelar roll, för Liam. Jag ser hur han skiner upp när han är runt andra barn, speciellt flickor, den lilla tjejtjusaren.

Hur som helst, det jag egentligen ville dela med mig var ju bara hur gosa-med-bebis-sugen jag var, och sedan utvecklades det till en hel bok om bebislängtan. Jaja, har ni någon liten som fortfarande luktar färsking så kom gärna och hälsa på så att jag får snuffsa lite. Kanske är det bättre att låna än att skaffa? =)

Liam färsking

STÄLLER IN, SÅDETSÅ

Idag har jag sjukanmält mig, valt att stanna hemma och kurera mig, sagt ifrån mig alla tre Zumbapass. Det är första gången det händer under den här terminen, på cirka 70 pass att morsan anmäler sig sjuk, men idag pallar jag fan inte. Jag har haft ont i halsen till och från hela hösten, just på grund av att jag aldrig riktigt stannat upp och vilat.
   Det är vad jag ska göra nu, vila. Dansmorsan måste bli frisk. Måste måste måste.

För att beskriva vilken smärta jag handskas med så bjuder jag på en bild på mig och burken när vi var sjuka. Sjuka nog att gå på maskerad med svart ögonskugga i hela ansiktet.

KUL

Morsan har ont i halsen och dunkande huvudvärk idag. Barnet känner givetvis av det och busar därför extra mycket.
   Det vrids på spisplattor, dörren till frysen öppnas på vid gavel ett tiotal gånger och toan den fylls med tvättservetter. Dessutom så gapas och skriks det som aldrig förr. I styrka en miljon decibel.
Döda mig.

IDOL 2010, GLÖMD 2011?

Idolfinalen igår var ju minst sagt intressant. Det var inte längre fokus på vem som skulle vinna finalen, utan på vem som skulle gå hem med vem. Jay sjöng till sin döda första kärlek, tävlade mot nya flirten och hade ex-frun/frun/flickvännen i publiken. Snacka om rektangeldrama!
Minnah, ja hon lyckades kopiera varenda ett av Linneas gamla moves.

Hur som helst så var det inte ett dugg spännande, eftersom vi alla vetat i princip sedan fredagsfinalerna började hur själva finalen skulle sluta. Det enda som var tråkigt egentligen (inte för någon annan än Jay) var att det faktiskt blev som vi alla förutspått, och jag kunde inte förmå mig annat än att utbrista "Och där var hans karriär över" när de spelade hans version av vinnarlåten och därmed gjorde klart att Jay Smith blivit årets Idol.
Kom igen, det är ju ren fakta. Den enda vinnaren av Idol som faktiskt lyckats bli någon är ju Agnes, resten har ju stupat som legosoldater allihop så fort Idolhysterin lagt sig.

Jag säger inte att det är totalt omöjligt att bli någon inom musikbranschen om man vunnit idol. Nej, jag säger bara att för att lyckas med det så måste man vara en snygg, anpassningsbar pop-prinsessa.

BOKMALEN

Idag beställde jag boken "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" av Gunnar Ardelius.
Jag är inte riktigt säker på varför jag beställde just den boken, men jag tror att jag gjorde det för att jag är i desperat behov av inspiration.

Och för att den fått femstjärnigt-betyg.
Någon som läst?

KNEPIGT

Jag har en bok i mitt huvud som inte vill komma ut.

DU

Augusti 12, 2008

Igår kväll när vi långsamt smög in i sömnens dvala låg jag, inte helt borta men inte heller helt vaken, och lyssnade till dina andetag. Du andades aningen fortare än jag och ibland var det svårt att avgöra om dina andetag låg ett steg före eller ett steg efter mina. Det kändes som att jag körde runt, runt på en väg utan varken början eller slut, och under tiden körde du sakta om mig, varv efter varv efter varv. Du tycktes öka farten så fort du kört om mig och fortsatte runt banan, för du var aldrig väldigt långt borta. Alltid var du tätt bakom mig eller precis framför. Och även om du var runt mig, överallt, andades i otakt, mestadels, så fanns det ett ögonblick, precis då du körde om, där vi var jämlika. 
   Under en evighets sekund andades vi i samma takt och under en evighets sekund stod allt still precis som träden utanför och klockan som aldrig tycks bli lagad. Allting var så stilla, men samtidigt så fullt av liv och jag har aldrig känt mig så levande som under en evighets sekund med dig