Jag har inte bloggat på ett par dagar. Tror att jag haft lite för mycket i huvudet. Kanske hade det varit bra att få ut det men det kändes som att det var alldeles för mycket för att det ens skulle gå.
Om två dagar åker vi till Uppsala och på onsdag ska jag opereras. Äntligen. Det kommer att gå bra. Det måste det göra. Något annat alternativ finns inte. Jag ska finnas för och vara så tillgänglig jag kan för mina barn, för resten av mitt liv. Därför kommer det att gå bra, bara bra.
Från en sak till en annan, om jag får diskutera lite med mig själv. Vad är problemet? Varför kan vi inte bara vara sams? Varför ska jag kunna ta hur mycket rättframhet som helst men så fort någonting sägs åt dig så reses världens mur och taggarna pekas automatiskt rakt ut? Varför ska varenda band vi nånsin haft klippas så fort det uppstår en konflikt? Kanske känner du inte kontakten mellan oss längre. Kanske har du aldrig känt den.
Jag klarar inte av människor som gör sig större än vad de är. Som vill framstå som större, mäktigare och mer värda. Människor som egentligen borde möta världen med sympati tack vare all den förlåtelse de själva fått. Behandla andra som du själv vill bli behandlad, och ta sedan konsekvenserna efter det...
Skitsnack kan aldrig vara skitsnack om det som sägs är sanning.
testa och skicka bilder igen :) och berätta lite hur du vill ha den. Så ska jag knepa ihop lite olika så du kan välja på :)
SvaraRaderaJessica_Sonefors@hotmail.com
Fixar ihop det så fort jag fått svar av dig :)