Har inte bloggar på allt för många dagar, jag vet. Men jag har helt enkelt inte haft mycket att säga. Egentligen har jag FÖR mycket att säga, alldeles för mycket som måste ut, men om jag skriver allt här så låter det bara fel. Dessutom skulle jag framstå som oerhört självcentrerad. Ja, jag kan erkänna att det finns alldeles för mycket självömkan inom mig just nu.
Jag har nog inte riktigt smält det än att jag har ett hjärtfel som utan operation kan vara livshotande. Jag kan inte riktigt förstå att jag nu tvingas sluta med Zumban och ge upp företaget ända till jag opererats, kanske även efteråt. Medicinen gör nämligen att det blir väldigt jobbigt att anstränga sig fysiskt och dessutom kan det tydligen vara rent av livsfarlig att idrotta för hårt med wpw.
Jag vill bara ha ut vår bebis nu. Vill inte tvinga på henne mer medicin. Ska prata med barnmorskan och se om det finns någon möjlighet att sätta igång förlossningen tidigare, kanske i vecka 37 eller 38. Graviditeten gör mig så trött, och medicinen också, ett utav dem skulle räcka gott och väl.
Det var inte så här det skulle bli! Jag vill att allt ska vara som vanligt. Jag vill bara bli mig själv igen .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar