Liam hade varit så duktig när han var hemma med pappa under BB-tiden. Inte trotsat, inte fått ett enda utbrott, utan varit riktigt go och glad hela tiden. Men så fort vi kom hem så började gapen och skriken, vredesutbrotten och trotsattackerna igen. Fattar inte vad vi gör för fel? Ingenting duger, allt gör honom jättearg och man går hela tiden som på nålar för att inte göra honom upprörd.
Han är inte ett dugg svartsjuk på Lykke dock, så det kan inte bero på det. Han är bara sur och grinig och vägrar lyssna precis hela tiden. Suck... Vad gör man??? Han börjar inskolningen på dagis på onsdag. Är jag en hemsk mamma och människa som längtar?
Dagis kan vara bra =) Då gör dom av med massa energi, GUD nej du ska inte känna att du är en hemsk mamma för att du längtar.
SvaraRaderaBarn behöver dagis.. =)
du är ingen hemsk människa. Alexander är likadan, så go och glad med andra, men så fort han kommer hem är det skrik, gap och vredesutbrott. det är helt vanligt trots! och nej man är inte hemsk för att man tycker det är skönt att barnen är på dagis, man måste ladda upp batterierna tills dom kommer hem så man orkar att klara av trotsutbrotten! :)
SvaraRadera