Vid vidare eftertanke så har jag börjat fundera lite på det som hände i Lördags. Jag har ofta blodtrycksfall och hade även ett riktigt ordentligt när Liam låg i magen, men det var inte alls på samma sätt. Nej, det kändes helt annorlunda. Jag var rädd, hittade inte orden, trodde att jag skulle dö.
Jag börjar därför (med förslag från andra håll) fundera på om det kan ha varit en panikångest-attack jag hade. Panikångest orsakas av stress och förekommer ofta under eller efter att man upplevt en period med mycket stress och/eller traumatiska upplevelser. Ja ni, jag vet inte... jag vill bara för allt i världen slippa uppleva det igen.
Ah, okej. Hoppas du slipper vara med om det igen bara!
SvaraRaderaSv:
Jag förstår...
Det jag skriver i min blogg är ju egentligen bara mina egna tankar och reflektioner, sen är det ju individuellt för alla vad om funkar bäst :)
(Jag kan kanske verka fräck eller så ibland när jag skriver, det vet jag, min man har många ggr påpekat detta, men jag ser det inte själv...
Förut satt jag mycket på forum och lyckades alltid starta bråk pga mitt sätt att uttrycka mig... Nu undviker jag forum :) hehe)
Leona fick sova med oss tills hon blev 2 månader, för det var bekvämast då jag gjort kejsarsnitt, jag slapp resa mig för att amma om nätterna...
Men sen fick hon börja sova själv då jag började få ont i ryggen av att hon låg emellan oss.
Fast det händer att hon ligger i våran säng ibland, t.ex när hon fått tänder, eller varit sjuk och haft svårt att somna :)