Sitter i väntrummet hos manzanares och väntar på mamma. Jag har precis varit inne hos honom och det var rätt häftigt faktiskt.
Förutom att han klämde och knakade lite på min rygg osv så pratade han med mig som om jag hade berättat hela min livshistoria innan trots att jag knappt hunnit säga ett ord.
Jag berättade att vi skulle flytta till smedjebacken och då visste han genast att vi köpt ett tvåvåningshus av ett äldre par som bott där en längre tid. Ett hus som skulle formas av vår energi som en familj.
Han tog min hand och visste att jag var gravid med mitt andra barn, och sedan frågade han hur gammal min POJKE var. Efter det frågade han dessutom om de berättat för mig att jag får en flicka...
Han talade också om för mig att jag inte ska ta på mig för mycket varken psykiskt eller fysiskt, och att han vet att jag gör det för att underlätta för andra. Han kallade mig för prinsessan och sade att jag skulle vara precis lika vacker som nu när jag fått mitt barn.
Han sa också (utan att jag nämnt
min förlossningsrädsla) att jag inte alls behövde oroa mig utan att jag skulle komma till honom innan det var dags och så skulle han lägga rätt mitt bäcken. Då skulle allt gå bra.
Trots att han inte kunde göra speciellt mycket eftersom jag är gravid så känns det riktigt bra nu efteråt. Det är svårt att förklara men jag känner mig stärkt. Jag känner mig lugn .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar