IMORGON ÄR DET DAGS FÖR IGÅNGSÄTTNING

Idag har jag hjälpt min mamma att betala räkningar (?). Sedan har vi varit med pappa till hans lägenhet, kollat in den lite samt varit med honom på rusta för att köpa tapeter och på jysk för att beställa möbler. Sedan har vi slappat här hemma med mat från Hong Kong, packat det sista i väskan och Liam har badat med sina nya bad-fingerfärger. Det var toppen hälsar han. Man får ju kladda precis hur mycket man vill!

IMORGON ÄR DET DAGS! Klockan 13.00 ska vi skriva in oss (mig) på avdelning 37 och sedan drar resan igång. Resan mot att bli tvåbarnsföräldrar. Resan vi faktiskt egentligen började på redan i December förra året, utan att veta vad som väntade oss. Vi har tagit oss igenom mycket på de här nästan nio månaderna. Det har varit tårar, men även många genuina leenden. Massor av känslor som stormat. Snart är det över, och hon är här. Det är något jag knappt förstått än, att inom några dagar är magen borta och bebis på utsidan. I våra armar, inte längre osedd, orörd. Utan vår! Bara bara vår och så vacker man någonsin kan tänka sig. Precis som sin storebror.

Oavsett hur det går imorgon och inom de närmsta dygnen så vill jag printa in i bloggen hur stolt jag är. Över Liam, över Dennis, över hela min familj och över mig själv. Jag är nöjd med den jag (egentligen) är, med vad jag klarat av hittills och med vad jag kommer att klara av nu inom kort. Jag är otroligt tacksam för allt stöd jag fått och alltid får, för all kärlek som sprids mellan oss.

Det är viktigt med kärlek. Men det är också viktigt med oro och nervositet. Att känna sig spänd och förväntansfull. Det är det som driver oss framåt mot våra mål och våra drömmar. Det är det som får oss att lyckas och som gör det möjligt för oss att sedan känna lättnad och extrem lycka när vi klarat av någonting. Och det är precis vad jag ska känna om ett par dagar. Kärlek, lättnad och extrem lycka!