Slappar i soffan medan Liam sover middag. Känner av sammandragningar mest hela tiden med kanske 10 minuters mellanrum. Tänk om det kunde hända något på riktigt! Fast samtidigt vill jag inte det. Vill vara i Falun när det hela börjar.
Om ett par timmar ska jag och pappa åka till Ludvika och Emma som ska tatuera honom. Hans allra första så det ska bli intressant! Slänger såklart upp en bild på hur den blev sen.
Funderingar, fram och tillbaka. Snart är det dags, äntligen. Men tänk om, tänk om våra hjärtan inte orkar med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar