Har varit till MVC nu på morgonen och magen har som tur är vuxit, hela två centimeter sedan förra veckan. Sf-måttet låg nu på 32. Blodtrycket var 90/45 och blodvärdet hade ökat liiite över helgen, till 105. Jag ska dit på onsdag igen och då ska hon ta lite blodprover i armen och sedan får vi se om jag kommer att få järnsprutor.
Jag tycker om min barnmorska. Hon är lätt att prata med och hon förstår mig. Hon lyssnar. Vi pratade mycket idag om hur jag mår och mina tankar kring förlossningen.
Jag önskar att jag kunde känna som jag gjorde när jag väntade Liam men det gör jag inte. Jag är glad, visst. Jag är förväntansfull, visst. Ibland. Men jag är också orolig, trött, orkeslös, deppig och ibland ganska likgiltig. Det skrämmer mig, mycket.
JAG skrämmer mig. För jag vill bara känna kärlek. Slippa all rädsla. Jag går runt och vill hela tiden att allt bara ska bli "överstökat" och det känns inte rätt att tänka så om sin egen graviditet. Det känns bara grymt. Det här barnet är ju så önskat, och samtidigt vet jag inte hur i hela världen jag ska klara av det här. Hur jag ska orka.
Jag ska i alla fall få komma och prata med någon. Gav med mig tillslut och får väl lov att medge att det kanske är bäst. Har bara så fruktansvärt svårt för att öppna mig och tala om hur jag verkligen mår. Har en tendens till att försköna för att skona omgivningen. Vill inte vara till besvär.
Vilket dravel det blev. Den som orkade läsa ända ner hit borde få en eloge =) nu ska jag pilla i mig lite mat och sedan ska jag försöka få tag på min kardiolog. De är upptagna de där läkarna...
TTYL / Nattis
Men älskling! Jag vill att du ska ringa och prata med mig! Jag vill vara så delaktig som möjligt! Men du måste säga till om du tycker att jag blir för på. Men jag vill inte att varken du eller bebisen, min guddotter :) , ska må dåligt! jag önskar bara att jag hade mer ledig tid att hinna träffa dig på! Men kan ju tyvärr inte göra så mycket eftersom pengarna måste komma in i företaget. Jag vill absolut inte att du ska försköna något! Jag vill veta precis som det är! Jag vet att vi inte kännt varandra så länge men jag tycker verkligen om dig! Tror tillochmed att folk i min omgivning börjar bli lite trötta på att höra om dig och din lilla familj. Men jag tänker mycket på er och jag vill dela min glädje som jag känner för att jag hittat dig med andra! :) Jag lovar att jag ska göra allt för att hjälpa när bebisen kommer! Allt jag hinner med iallafall. Jag vet att du och Dennis kommer att klara det här galant! Ni är jätte bra föräldrar! Saknar dig! Älskar dig gumman! Var inte rädd! <3
SvaraRadera